En söndag i Genève

Det var söndag igår och vad hittar man på då? Går till kyrkan så klart! Jag har alltid haft en förkärlek till kyrkor, inte så mycket av direkt religiösa orsaker, utan mer av att jag tycker kyrkor ofta förmedlar ett lugn, en atmosfär som är svår att beskriva. Speciellt äldre kyrkor som har en historia. Sen tycker jag att kyrkor är vackra, alla kyrkor har sin charm oavsett om det är träkyrkor eller stenkyrkor, gamla eller nya.

När vi förra lördagen var på stadsvandringen var vi utanför en katedral, men aldrig inne i den och redan då tänkte jag att jag gärna skulle vilja besöka den, så sagt och gjort. Igår gjorde jag och min rumskompis slag av saken. Sen att vi på vägen dit "råkade" gå förbi en marknad och vi råkade hitta en del att shoppa gjorde ju inte saken sämre. :-)

Dessutom sprang vi först på Museet för konst och historia, där bara byggnaden i sig var imponerande, liksom konsten och de historiska föremålen som fanns där inne.

Musée d'art et d'histoire i Genève, som byggdes i början av 1900-talet.

Säga vad man tycker om Picasso, men visst är det ganska speciellt, ändå?

Fast själv föredrar jag tavlor som denna!

De 7000 kvadratmetrarna är fyllda av allehanda ting. Jag fotade mycket då jag har en 11-årig son som är mycket intresserad av historia och då speciellt egyptisk sådan.

Jag är väldigt svag för fönstermålningar, vilket ni snart får erfara ännu mer!

Efter muséebesöket och en glassbar, kom vi äntligen fram till katedralen Saint Pierre, där delar av byggnaden kommer från 1200-talet.

Lilla jag framför den enorma katedralen.

Jag rekommenderar verkligen ett besök i denna katedral!

Utsikt från tornet med många trappsteg upp och 

sista biten var det bara enkelriktad trafik med tillhörande trafikljus!

Dagen avslutades i regn, men vi passerade en vacker fontän som det finns gott om i denna stad.

Mediernas makt och allas ansvar

Förgäves har jag i dagar nu letat efter nyheter i svensk media om det som hänt här på ILO. Jag har tom. tänkt att kanske är det bara JAG som tycker att det är stora nyheter, bara för att jag är mitt i händelsernas centrum. Men jag har ändå inte kunnat låta bli att fundera på om det inte vore på tiden att även Sveriges medier uppmärksammat detta. Att pga arbetsgivarnas vägran att överhuvudtaget diskutera den listan som man i trepartsdialoger mellan arbetstagare, arbetsgivare och regeringsrepresentanter, brukar komma fram till, kommer man i år inte kunna  diskutera de värsta fallen av barnarbete, förföljelse av fackliga representanter mm. och därmed inte heller försöka göra något tillsammans åt saken.

Nu till min glädje såg jag att Tidningen Arbetet http://arbetet.se/2012/06/08/facket-arbetsgivarna-blockerar-kampen-for-arbetares-rattigheter/ skrivit en artikel om detta idag, men det finns mer att berätta och jag hoppas fler medier tar tag i det arbetet. För det är också mediernas ansvar att sprida viktiga nyheter och berätta vad som hänt och vad de svenska arbetsgivarna gjort eller inte gjort här på ILO-konferensen. Det som händer är ju inte en isolerad händelse, utan kommer ju få konsekvenser världen över och måste ju lösas på något sätt. Och framför allt BELYSAS, så att alla får reda på vad som händer mellan ILO:s väggar och på FN.

Jag är här för att lära mig hur trepartssamarbete går till på högsta nivån; hur fack, regeringar och arbetsgivare kan komma överens om svåra och smärtsamma, men ack så viktigas saker. Men i stället har jag fått reda hur de ej lyckas med det alltid, och det är ju också en lärdom. Det smärtsamma är dock att det finns människor som med stor sannolikhet hade kunnat fått bättre livs- och arbetsvillkor och framförallt hade man kunnat upplysa om de svåra situationer som är verklighet i många länder världen över, om man bara hade kunnat tagit fram en lista tillsammans. Men nu har man i stället hamnat i en diskussion om hur ILO:s arbete ska fortsätta. Det behöver man säkert också diskutera, men jag hade hoppats på ett annat och mer konstruktivt sätt att komma fram till den slutsatsen.

Jag förväntar mig fler inlägg i de svenska medierna och gör mitt bästa för att sprida det jag får erfara här under min vistelse på Genèveskolan. Att först få vara med glädjen att för första gången i ILO:s historia, få en Generaldirektör från arbetarnas sida, till att under själva konferensen få uppleva att arbetsgivarna tågar ut från applikationskommitténs möte, ger en dålig eftersmak av det hela.

Att se möjligheter!

Denna vecka är sista veckan i Genève, och i morgon är sista arbetsdagen här. I helgen har vi vår enda helt lediga helg här och på måndag ska vi åka tillbaka till Rolle, där allt började. Där ska vi slutföra våra grupparbeten och skriva rapport måndag-tisdag. På onsdag-torsdag ska vi redovisa och lyssna på varandras redovisningar, då också de nordiska delegaterna är ditbjudna. Nästa fredag är det sedan hemfärd.

Idag var det dags för den obligatoriska fotografering som tydligen skett på samma ställe ända sedan Genèveskolan startade 1931.

Idag har jag träffat representanter från EI, Education International http://www.ei-ie.org/,  som berättade en del om sitt arbete, om länder som Georgia, Guatemala och Colombia. Man inser mer och mer hur bra man egentligen har det hemma... Mer om detta senare.

Avslutningsvis tänkte jag citera Kari Tapiola, som vi återigen fick äran till att lyssna på idag. Han sammanfattade hur ILO-konferensen gått hittills och kommenterade detta med att arbetsgivarna helt lämnat applikationskommitéen och det viktiga arbetet med att behandla de olika "fallen" genom att konstatera: 

Låt oss se framåt!

Och det är väl där nånstans man måste börja sitt arbete, vad det än gäller. Hur hopplöst det än verkar, dra lärdom av det upplevda och fortsätta med blicken framåt hela tiden.

Ingenting är omöjligt!

Strejkrätten orsakade historiskt beslut i Genève

Igår fattades ett beslut på ILO-konferensen, som aldrig tidigare tagits, att ej lämna in någon lista på 25 länder/fall som hamnar på en sk. Name &shame- lista på fall där man bryter mot arbetstagarnas rättigheter.

Problemen har börjat i ett uttalande som expertkommittén med 20 advokater och jurister, som är just experter på arbetsrätten, gjort i februari och handlar en en av de 8 kärnkonventionerna, nämligen nr 87: Föreningsfrihet och organisationsrättt. Uttalandet lyder så här: strikes are essential means available to workers and their organization to protect their interest". Den här meningen protesterar arbetsgivarna högljutt emot, enligt de ska inte experterna uttala sig om detta, de ska inte säga sin mening om saken. Jag undrar, vad ska de säga om inte uttala sig om detta, med den kunskap de har om det? Vilket så klart arbetstagarna tyckte och dessutom var de väldigt förvånade över att inte ha hört ett ljud, inte den minsta protest mot detta uttalande, förrän denna konferens började. Det har ju ändå gått några månader från expertuttalandet fram till nu. Enligt arbetsgivarna har strejkrätten inget med denna konvention att göra och ville inte ta upp några fall som hade med strejkrätten att göra. 


Är det den svåra ekonomiska situationen i världen som bakbundit arbetsgivarna att handla i frågan, att i stället sätta sig emot en av de grundläggande rättigheterna vi som arbetstagare har? Jag låter frågan vara obesvarad, men det ligger säkert någon sanning i det. 


Jag hade med spänning sätt fram emot att följa denna applikationskommmittée där de 25 värsta fallen skulle gås igenom, på det sätt som är utmärkande för ILO, i trepartsarbete, där arbetstagare, arbetsgivare och regeringar är närvarande. Men nu blir det alltså inte så. För första gången i ILO:s historia blir det ingen sån lista. I stället kommer arbetstagarna att diskutera de fall de tyckte skulle komma med på listan. Bl.a kommer det handla om Colombia, där det förra året dödades 29 fackliga representanter, just pga att det var fackliga...


Colombia är för övrigt ett av de länder vi tänkte skriva om  vårt grupparbete, så det kommer ändå att bli intressant att följa med applikationskommitténs arbete, men inte utan en nagg i hjärtat. Tänk att även de svenska arbetsgivarna lämnade förhandlingarna, representanter för Svenska Näringslivet. Nog för att jag vet att vi har det bra i Sverige jämfört med andra länder, men här gäller det ju att vara solidarisk, att samarbeta, att tillsammans få fler länder att följa dessa 8 kärnkonventioner som alla 185 ILO:s medlemländer är bundna att följa oavsett om de ratificierat dem eller inte.  


Men en dag som denna skäms jag faktiskt över att komma från Sverige, Sverige som med "Den svenska modellen" används som exempelmall för länder där de fackliga organisationerna ska byggas upp från grunden.  


Men skam den som ger sig. Vi måste kämpa vidare och kan inte acceptera att fackliga värden över får lida och tom. dö pga sitt engagemang. En ung konferensdeltagare från Guatemala har under denna ILO-konferens tid hittills fått reda på att två av hennes fackliga kamrater har blivit dödade och en har blivit utsatt för kidnappningsförsök och själv vet hon inte om hon vågar åka tillbaka till sitt hemland! Sånt kan vi bara inte acceptera! Fortsättning följer...

I rosornas tecken...

Idag har vi varit helt lediga från något program och jag och två till bestämde oss för att ta båten över till andra sidan Genève-sjön. Efter båtresan gick vi en bit efter strandpromenaden som är väldigt vacker med alla träd och blommor.

Rosenträdgården heter Parc de la Grange och där finns det ca 200 olika rossorter. 

Jag önskar ni kunde känna doften av alla rosor!

Efter denna vilodag känner jag mig redo igen för en femdagars arbetsvecka i arbetets tecken med många möten och föreläsningar som vi ska på, förutom att genomföra intervjuer och skriva på rapporten.

Strejkrätten - en tvistefråga

Idag har diskussionerna blivit intensiva på ILO då arbetsgivarna ej  vill diskutera fall som rör strejkrättsfrågor. Det skrämmande är ju att detta gäller även de svenska arbetsgivarna som lämnade förhandlingen. Vi får se hur det fortsätter sen på måndag, då alla ska mötas igen. Arbetstagarna diskuterar nu själva eventuella åtgärder.

Typiskt att detta skulle hända idag, när jag inte är på plats där, men jag får ju inside-info från duktiga kursdeltagare, som sitter inne i ILO-byggnaden, i stället för att njuta av sol, bad och glass. Tack för det! :-)

http://www.nfs.net/2012/06/01/strejkrätten-tvistefråga-i-ilo-9871383?1379669367

Viktigt och oviktigt vetande om Genève

  Inför dagens 3-timmars guidning i Genève, tänkte jag bli lite klokare och läsa på lite om Genève och hittade bl.a. detta:

Om Genève:

- Genève är den andra största staden i Schweiz, efter Zurich.
- Det bor drygt 190 000 invånare i staden Genève, varav ca 54% är schweizare och resten utlänningar.
- 3/4 av invånarna bor i utkanterna av Genève, alltså ej i centrum.
- Genève är väldigt litet till ytan, bara 282 km2 och 85% av ytan gränsar till Frankrike, från flera håll.
- Lac Léman (Genève-sjön) är en av Europas största sjöar och har en längd av drygt 70 km.
- Schweiz har fyra officiella språk: tyska (som talas av 64%), franska 19 (%), italienska (8%) och rätoromanska (1%) men i Genève är franskan mest gångbar.

Genève-sjön, sett från andra sidan, med stadskärnan 

 och längst bort Jura-bergen på fransk mark.

Om Genève-borna:
- De kommer alltid i tid och vill ej vänta på någon till ett möte. Hmmm... har ej märkt av detta, men kan ju bero på att vi i princip bara möter utlänningar på våra möten och inte ett enda möte har börjat i tid ännu. Inte ens när Costa Ricas president skulle komma och det stod tydliga instruktioner med fet stil: att alla ska sitta ner kl då och då, fungerade det...

- De är diskreta och skulle aldrig fråga någon efter en autograf. Det är därför det bor så många kändisar här. Jag trodde det berodde på skatterna...

Stadsguidningen var mycket intressant, vi fick både åka till andra sidan sjön, till Cologny, med hänförande utiskt och gå runt i gamla stan och höra mycket intressant om allifrån Genèves historia till guidens åsikter om ett och annat. 

Gamla stan i Genève.