Det arbete som vi gjort i Genève-skolan ska resultera i en rapport/grupp. Dessutom ska vi redovisa våra arbeten inför alla kursdeltagare och inbjudna nordiska delegater.
Så idag har jag lyssnat på arbeten om bl.a. barnarbete, tvångsarbete, traficcing och ungdomsarbetslöshet i länder som Fidji, Guatemala, Tunisien, Spanien och England. Vilt skilda ämnen, vilt skilda länder, men med ett gemensamt. Att det måste upphöra/bli bättre och om man skapar arbeten med bra arbetsvillkor, så kommer man långt. Naturligtvis är ju förutsättningarna för detta väldigt olika och det finns exempel på både bra och dåliga arbeten för att åtgärda detta.
Det är just det som jag tycker har gett mest i Genève-skolan, att få följa hur det faktiskt är i helt olika delar av världen, vilka problem som finns, hur man jobbar med det både nationellt och internationellt. Hur länder ska kunna hjälpa varandra, att höja lägsta acceptabla nivån för t.ex. social trygghet. Vi har fått höra vad de fackliga arbetarna tycker om detta, samt arbetsgivarna och regeringarna, samt se hur de tillsammans (förhoppningsvis) kommer fram till en lösning.
Det är otroligt inspirerende att få träffa människor som arbetar för detta, ofta med risk för sitt liv och sin egen trygghet. Det ger en själv också perspektiv på ens egen tillvaro, vilket alltid är nyttigt.
Vistelsen är inte helt slut ännu, en stor dag kvar i morgon, då vi får träffa Aung San Suu Kuy, burmesisk politiker som fick sitta i husarrest i 15 år och har blivit en av världens mest kända politiska fångar.
Men det känns som om jag närmar mig slutet på en nästan 3 veckors vistelse här i Genève och Rolle. En helt otrolig resa, som jag tror kommer leva länge med mig och i mig. Alla dessa möten med människor, erfarenheter från olika länder, alla historier, platser, bilder, allt arbete, all väntan och förväntan.
Jag fick innan jag reste hit höra att detta är en upplevelse som förändrar en för resten av livet. Det lät ju ganska pretentiöst, tänkte jag tyst. Men jag måste verkligen hålla med om detta! Det är svårt att beskriva med ord det jag fått uppleva, fast jag har iaf försökt göra det här på min blogg. :-) Det är verkligen så stort och fantastiskt som jag hört att det skulle vara.
Nu gäller det bara att funderar på vad jag ska göra av allt det jag upplevt och fått lära mig. För jag tror att jag kommer att resa härifrån med frågor som: Men sen då? Vad händer nu? Vad kan jag göra nu? Men än så länge njuter jag av detta. I Rolle. I Genève-skolan. 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar